What if you known this

Borde sova nu igentligen, men istället ligger jag här i sängen och lyssnar på Joshua Radin, som förövrigt är perfekt kvällsmusik enligt mig.
Och tänker, tänker och tänker. Som jag är väldigt bra på. Jag har nog alltid varit en funderare, en som håller sig lite i bakgrunden och funderar och analyserar det jag ser och hör. Ibland har det varit till min fördel, ibland inte.
Jag kommer nog alltid vara en person som funderar.
Som nästan alla au pairer säger är beslutet att åka som au pair de bästa beslut man har tagit. Jag instämmer.
Det är många gånger jag har tvivlat på mitt beslut, och mina två första månader grät jag nästan varje gång jag ringde hem, inte för att jag hade hemlängtan, utan för att detta inte vad var jag hade förväntat mig. Jag vet igentligen inte vad mina förväntningar var, hur ska man kunna föreställa sig hur det känns att komma helt själv till ett främmande land, ett land där man ska förväntas vara vuxen, samtidgt som man är som pånytt född och ska försöka upptäcka den nya världen man nu ska kalla sitt hem. Det är nu man ska använda sig av all den livskunskap man lyckats knåpa ihop under sina år. Det är nu man ska vara starkast, stark utan något fysisgt stöd från dom personerna som betyder mest i ens liv, dom som innan hjälpte dig upp när du var påväg att falla.
Till min stora förvåning var inte detta så svårt som de kan låta. Och jag skulle föreslå att alla människor oavsätt ålder ska göra något sånt här, det är inte så viktigt vad det är. För endel kan de bara vara att byta jobb, börja plugga. Det viktiga är att man gör något där man får perspektiv på livet, på det livet man hade och på sig själv. Ta steget ut mot ett stup där man inte vet hur man landar. Jag har inte landat från det stora stupet jag slängde mig utför den 16 november 2009. Men det jag har gjort sen dess är att ha lärt mig hur man flyger. Ibland fungerar inte vingarna specielt bra, men jag har lärt mig hur jag kan fixa de by my self. Tack vare att jag vet och lär mig ännu mer hur jag ska använda mina vingar kommer jag landa tryggt och mjukt på marken. Och när jag väl landar hoppas jag att ja är fylld med så månnga nya upplevelser, nya persoektiv, åsikter, insikter och tankar om mig själv. Så att jag är redo för nästa stup som jag ska slänga mig utifrån, då hoppas jag att allt det jag redan har lärt mig fungerar som en fallskärm, vilket gör att jag inte änns behöver flaxa omkring hej vilt utan bara glida runt och njuta av det jag ser.

Jag är så glad att jag sa ja till Au pair, att jag sa jag till att göra den största resan. En resa i mig själv, mina tankar, åsikter, dåliga sidor, bra sidor och allt där emellan. Och får chansen att träffa otroligt fina männsikor som får se sidor från mig som ingen har fått se tidigare, kanske för att jag inte hade dom då?

Godnatt!