Torsdag

En liten sumering av min dag.

Hade den bästa morgonen hitils. Barnen lyssnade på mig så bra som dem aldrig har gjort tidigar.(Jag vet det låter lite som en 5 barns mamma som har sina bästa dagar när barnen lyssnar, men jag har fått en förståelse för alla mammor som jag aldrig haft innan.)
Dem städade till och med frivilligt, och det är inte något som händer ofta i det här huset. Kör dem till skolan, och ska sedan bege mig till gymmet. Kan tilläggas det har varit "snöstorm" hela morgonen, men på vägen var det barmark och inte ett dugg halt.
Jag tror alla vet att amerikanare inte kan köra i dåligt väder. Men jag trodde faktisgt inte att det var såhär illa.
Vi kan väll säga såhär det som brukar ta mig ca 5 min med bil tog nu 25 min. Jag vet faktisgt inte riktigt vad alla höll på med, men det stog flra bilar utmed vägkanten med varningsblinkers på. För alla svenskar är lite snö vardagsmat, men här är det precis som att världen stannar, Väldigt facinerande.
Jag skulle kunna göra en hel analys om hur facinerade många är utav vädret här. Detta vet jag för att vi varje morgon har på weather channel. En dag ska ni få en analys utav den kanalen. Jag har nämligen mycket åsikter om den.! haha..
I alla fall gymmet kom jag till och där sprang jag i 30 minuter. Jag brukar aldrig orka springa specielt länge men 30 minuter kändes som ingenting. Jag undrar om det inte är lättare att springa på rullband, att man typ får hjälp av det? Körde lite magträning också när jag ändå var igång liksom:)
Tillbaka till hemmet, tvätta lite snabbt.
Sedan iväg till college. MIn psykologi klass var svår... riktigt svårt... I en och en halv timme pratde proffesorn om olika diagram som man använder sig av när man gör studier över människor. Men nu är det kapitler över,! Så nästa vecka ska vi börja läsa om gruppdynamik och olika roller i grupper. :D Detta är något som jag verkligen älskar så det ska bli riktigt intresant! :) Annars är det faktisgt precis så som i filmer man sitter i sin egna lilla bänk, och man kan ränka ut vilka personer som tillhör "sportgänget" vrs ja alla andra ungefär.

Tog bilen till Chloé för promenad runt en inhängnad med djur.
Tillbka hem, hämta upp S.
Ge snacks, sedan hade han tennis för första gången. Vi sitter i bilen han är på bra humör kliver ur bilen, och börjar gallskirka och gråta. Vill inte gå in, men så lätt ger jag inte upp. Släpar in ungen där alla blickar vänds mot oss. Jag försöker mig på ett givmild leende. Nu skriker ungen ännu högre och springer ut. Och där tog mitt tolamod slut. Lyfter in honom i bilen utan ett ord kör vi hem.
Efter det har allt gått i sagta mak och nu väntar jag bara på att pappan ska anlända så att jag återigen kan ta bilen och bege mig till mitt älskade starbucks.

Hade fint kära vänner!
:)