Igår fyllde min farmor år, och jag hoppas att du fick en bra dag och blev lite firad
kankse blev det en frukost på sängen:)
Innan jag åkte fick jag ett sånt fint kort av farmor och farfar det pryder nu min gula vägg.
När jag var liten var jag rädd för allt och alla ingen fick komma nära för då började jag gallskirka förutom två personer, mamma och farmor.
Sedan dess har farmor alltid haft en speciell betydelse i mitt liv. När jag var liten bodde jag nästan hos farmor och farfar. Jag var alltid där.
Hjälpte till i trädgården, tittade på när hon lagade mat, tittade på när hon städade, badade i poolen och drack hennes hemmalagade flädersaft. Åt hennes bästa makaroner med hemmlagade köttbullar.
Och på natten när jag inte kunde sova gick hon upp med mig och drack varm mjölk med diggestivkex och ost.
Jag älskade att sitta där i mörkret med farmor mitt emot och höra köksklockan ticka.
På morgonen gjorde hon alltid mannagrynsgröt till mig, och bakade sockerkaka eller muffins.
Men man växer upp och slutar sova över hos farmor och farfar, även om jag gjorde det ganska så länge.
Och allt man har kvar är minnen från en tid då man grät när man inte fick sova över, eller längtade efter dem när man precis hade åkt där ifrån.
Men fortfarande har dem en speciell plats i mitt hjärta. Och även om jag inte är ute hos dem lika ofta gillar jag det när jag väl är där.
Man blir alltid motagen med öppna armar, och ett stort leende, det finns nog ingen annan stans där man känner sig så uppskattad och välkommen!
Det dumma är bara att man är så dålig på att säga till personerna i sin närhet att man uppskattar dem.
När jag tittar tillbaka på mitt liv och framför allt stunderna jag hade ute hos min farmor och farfar blir jag så stolt att dem är just min farmor och farfar.
Och jag vet att jag aldrig kommer glömma dem alla dem gånger jag var där ute.
Och jag vet att jag aldrig kommer glömma dem alla dem gånger jag var där ute.
Jag vet att ni har det extra jobbigt nu, och ni ska veta att jag tänker mycket på er! Trotts att jag är på andra sidan jorden finns ni i mina tankar och i hjärtat.
Och jag vet att i kan klara av allt tillsammans! <3
Jag älskar er,
kram Frida
så fint skrivet. Så att man inte kan hjälpa att tårarna kommer.
SvaraRaderaMånga kramar Lovisa