Så vi åkte in till NYC. Vi kan väll säga såhär vädergudarna var inte riktigt på vår sida. När vi kom upp från tunnelbanan öste det ner, sen gjorde det nonstop HELA dagen. Ett paraply för 5 dollar var nog de bästa köpet på länge.
Sedan vidare mot LUNCH, jag har en tendens till att inte fungera helt ok innan jag har fått mat i magen, så efter lunchen var Frida på banan igen! Kön var lång till maten och när jag fick brickan med mat gled den i slowmoation ur mina händer ner på golvet.... Japp de var bara att vänta på en ny tallrik och folket bakom försökte artigt att inte skratta högt.
Efter detta lite mer turistgrejer, gick mot en tjur som tydligen ska vara väldigt känd. Igen vi och ett gäng fotogalna kinser som skulle röra tjuren. Vi det här laget var man ganska blöt vill jag tillägga. Så vår lilla tripp gick vidare till ett stort köpcentrum som jag inte kommer ihåg namnet på, alla tänkte som vi sä där var det smockat med folk. Helt galet vad människor kan bli aggresiva och våldsamma när priserna är låga, alla gick runt med korgar man drar efter sig och plöjde fram för att hinna först till avdelningen där allt kostade 20 dollar.. Vi träffade en trevlig man i kön som berättade att han bodde i Florida vid havet för att han inte klarade av vädret här uppe. Jag förstår precis vad han menar.
Vandringen gick vidare mot ännu ett turistmål. The glob.
Staden New York började så smått skymma och vad är inte bättre att vara då än Times square? Vi började vandringen dit och blev allt mer blöta, regnet började så smått övergå i snö!
Vidare mot Rockefeller Center och den berömda julgranen :) Vi tog dock ett bra beslut i att inte åka skridskor, de mister sin glans lite i hellregn, men de var lika mysigt att bara vara där!
Ett frieri hann vi med att beskåda också nere på isen. Mannen ner på knä, kvinnan slår händerna för munnen, skriker ja och höjer armarna i luften. Mannen reser sig, kysser sin blivande brud, publiken skriker och klappar händer.
Såhär gjorde mitt paraply hela tiden! Ingen bra kvalité, men bättre än inget! :)
Trippen fortsatte senare mot tunnelbanan och busstationen hem. Det är då de börjar hända grejer. Efter lite virrande vid times square hittade vi tillslut rätt tunnelbana. Står i evigeter och väntar på att den ska komma. När den väl kommer blir vi osäkra på om det är rätt, så vi springer in, springer ut igen och springer in igen. Enda lilla problemet är bara att jag står på andra sidan dörrarna och hinner inte in. Tåget åker kvar står jag helt själv. I denna sitvationen kan man reagera på två sätt. 1. Hålla sig lung och vänta in nästa tåg. 2. Få panik och helt få balck out från allt vad logiskt tänkande är.
Jag valde nummer 2. En polis ser vad som händer och säger åt mig att gå upp och försöka ringa. Det gör jag, får inte tag på dem. Såklart eftersom dem är långt ner i underjorden. Står däruppe på stationen och tänker att nu blir jag kidnappad eftersom jag ser så vilsen ut. Ringer igen, tårarna kommer. Tänker att jag får gå ner igen till polisen på perrongen och be om hjälp. Men eftersom jag har världens sämsta lokalsinne kommer jag inte ihåg hur vi hade kommit dit. Ännu mer tårar, nu kännde jag mig verkligen helt lost. Då kommer två personer som räddare i nöden och hjälper mig! Hade jag haft en dagens ros att dela ut hade dem fått den! Jag är evigt tacksam! :) Jag kommer på rätt tåg går av vid rätt station men tre block längre bort får panik igen ska jag gå tre block själv i mörker, vilket område var jag i? alla är ju inte lika säkra. En kille ser min vilsenhet och följer mig ända till busstationen. Evigt tacksam igen! Summan av kadermumman är att alla är väldigt hjälpsamma, trotts brist på logiskt tänkande kom jag dit jag skulle! :) Och om man vill träffa nya människor och komma i kontakt med lokalbefolkningen ska man gå vilse;)
Detta belv ett väldigt långt inlägg! Men vi hade en suuper bra dag i New York!:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar