Jag undrar var någonstans jag slåg om till att bli en känslosam person som gråter till filmer, sånger, och tv program. Nu rullar det små tårar ner från mina kinder varje gång det kommer en fin film scen, eller något sorgligt, eller helt fantastiskt Just nu kommer mina tårar från att jag lyssnar på sommarpratarna. Det är inte ett program man ska gråta till sådär utan anledning, men jag tror det beror på att det är så svenskt som de kan bli, det påminner mig också om min barndom när jag var hos farmor och farfar och min farmor alltid låg och lyssnade på programmet, medans jag låg och plaskade i deras pool.
Det stora svaret på mitt nya känslosamma jag, är så enkelt som att jag befinner mig så många mil ifrån mina nära och kära. Jag kan inte komma på en annan anledning.
Tårar kan vara så mycket mer än sorg, och det är något jag verkligen har lärt mig här borta. Man ska vara stolt att man tillåter sig att känna dom salta små dropparna rulla ner för kinderna. Tänk att man kan gråta bara för att man tycker om någon så starkt, hur fantastiskt är inte det egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar