Om en vecka flyger jag!

Om en vecka sitter jag på ett plan mot något som fortfarande är okänt. Jag sitter på ett plan mot mitt kommande hem för ett år frammåt, mitt liv, det som ska bli min trygghet. En familj som kommer vara olik mig själv, med annat språk, syn på livet, värderingar, annan humor, ja allt.
Jag ska packa ner allt som betyder någt för mig i en resväska. Det är konstigt igentligen hur allt kan få plats i en väska. Go bitarna från mitt liv här i Halmstad. När jag tittar på min stol där lite utav detta ligger kan jag inte bestämma mig för om den känns bra eller bara sorgligt hur man kan packa ner allt och bara lämna det som faktsigt betyder mest i ens liv.
Men jag måste erkänna att det känns väldigt bra också, det är dags att lämna detta jag lever i nu och få uppleva något helt annat, som jag hoppas kommer hjälpa mig att förstå världen och mig själv bättre!
Jag har aldrig varit typen som slänger mig ut i det okända, jag funderar för mycket och de slutar med att jag oftast kommer fram till att jag avstår från att hoppa, eftersom konsekvenserna kan bli allt för plågsamma.
Nu slänger jag mig utför det största stupet någonsin. Hoppas att jag landar på stadig mark, annars finns ingen annan utväg än att lära sig flyga.

Jag är igentligen inte så rädd för att jag ska missa planet, inte förstå ett dugg av vad dom säger, eller känna mig hemma i mitt nya hem, att barnen inte ska gilla mig.
Det jag är mest rädd för är att jag ska, sätta käppar i hjulet för sig själv.
För att detta inte ska inträffa halndlar allt om inställning, min inställning för mitt kommande år är bara att jag kommmer fixa allt som jag ger mig in på,
Jag ska göra det som gör mig glad, gör man det tror jag att man har kommit långt!
Jag ska göra det här till mitt år, då jag får göra allt det som jag bara har drömt om.
Och vem kan klaga när man ska leva sin dröm :)